nära

Det är nära nu, snart är vår lilla tuss här. Hela graviditeten har rusat iväg. Om inget annat har den nog mest varit fruktansvärt omtumlande och smärtsam. Jag vet inte varför jag gick in i det här så lättsamt? - Det är inga problem. Jag kommer kunna arbeta till slutet. Jag kommer inte få foglossning. Jag kommer inte svullna upp.

Tji fick jag!
Men ändå rätt inställning va? Haha, jag följde liksom Nisse Simonsons lag i positivt tänkande. Gör man det, så får man inte ont. Inte i kropp, inte i knopp, inte ens i själen.

Det är ganska konstigt att jag är förvånad när jag haft en mamma som fött mina sex yngre syskon på löpande band under min uppväxt. Jag har missat totalt att hon haft fruktansvärd foglossning och lidit av extrem vattensvullnad att hon knappt kunnat stå på fötterna. Och någonstans så glömde jag av alla hennes graviditetskomplikationer. Det var inte förrän jag blev inlagd i julas jag faktiskt insåg att alla mina sex yngre syskon är prematurt födda från vecka 29 till vecka 35 och trodde just i det skedet att jag skulle gå i min mammas fotspår.

Hur har jag kunnat förtränga alla besök på neo? Kuvöserna? Slangarna in i näsan på mina småsyskon? Kanske blev det så ofta, att det blev normalt i samband med mammas födande och att få ett till syskon?  Efter timlånga samtal i köket med mamma sedan jag kom hem från sjukhuset, har jag äntligen fått minnet tillbaka från denna tid.

Jag är så himla glad att vår lillkille har valt att stanna i min mage. Jag har gått in i vecka 34 nu.

/ C

goda nyheter

Läget med tappen är nästan som det var när jag lämnade sjukhuset. Tappen har krympt bara några millimeter, dock är jag fortsatt öppen 1 cm. Jag blir sjukskriven till vecka 37 och ska fortsätta ta det lugnt som en snigel.
Som nämnt tidigare så träffade jag samma läkare som jag hade när jag låg inne, läkaren som tidigare inte varit helt ärlig med mitt läge, sagt att jag varit stängd tex när jag i själva verket inte varit det. Jag vill inte verka oschysst inför henne, så tänkte ta reda på dom rätta måtten hos min barnmorska som kan glutta i min journal nästa gång vi ses.

Allting gott.

/ C

vecka 33 idag och kontroll hos läkare

Idag går jag in i vecka 33 (32+0), 55 dagar till beräknad förlossning och tiden har bara runnit iväg.
Jag är taggad och klar inför kommande läkarbesök i eftermiddag för status på min livmodertapp. Det allra värsta som kan hända nu är att min tapp är helt utplånad och att jag är så pass mycket öppen att dom måste lägga in mig. Ta i trä! Jag är rädd för att vara en av alla dessa kvinnor som öppnar sig utan att ens känna av det. Jag vill inte föda min lilla tuss ute på stan direkt haha.

Jag hoppas istället att tappen kan ha växt till sig ordentligt!
Håll era tummar.


/ C

graviditetsuträkning

Min graviditet startades ungefär den 9 juni i somras. Jag blev ungefär gravid den 23 juni. Det var min sista dag som heltidsanställd hos min bror och familjen skulle åka till Danmark på semester. Min yngsta lillebror grät tätt intill min mage när jag skulle åka hem på kvällen, jag skulle inte följa med det här året heller.

Det var samma dag då jag frågade i min gamla blogg om vi skulle älska till slutet, ryggslutet. Jag skrev inlägget strax innan jag skulle åka iväg för att jobba. Under dagen kommenterade du att, det skulle jag få, när jag kom hem.

Och jag fick som lovat, älska till slutet, ryggslutet den kvällen. I den där underbara lilla ettan i vasastan, som jag hatade då, men älskar nu.

Där blev vår lilla kille till. Kanske just den här kvällen och natten.
Det är så märkligt när jag tittar tillbaka i mina gamla bloggarkiv. Två dagar efter laddar jag upp den här underbara bilden från ett av mina favoritband.

Befruktad och fäst.

/ C

dödendödstrött

31+4 idag, jösses... redan i vecka 32? Sen vi kom hem från sjukhuset har tiden gått så himla fort utan att jag märkt någonting, trodde att vi skulle gå in i vecka 31 i torsdags haha. Jag tappar kollen när jag har det såhär dödsstråkigt om dagarna. Igår blev det lite.. droppen för mig. Är trött på att bara ligga, sitta och knappt få gå.. jag vill vara i gasen, göra grejer, så imorgon tänkte jag ta mig i häcken och börja lite smått, oavsett. Som att handla, gå på promenad, åka kommunalt, ta hand om lilla knyst, utföra ärenden, hjälpa mamma och pappa, umgås med syskonen, LEVA, helt enkelt. Jag känner mig som en svag själ, en egoistisk subba, när jag egentligen borde ligga och sitta för bebis skull. Men det tär verkligen på mitt lilla psyke. Jag måste finna en balans som funkar.

För en vecka sedan stod jag i hallen och inspekterade min nakna mage i spegeln, låren går ihop och jag har fått mina första bristningar på magen. Den har verkligen växt helt sinnessjukt mycket dom tre senaste veckorna! Den här veckan har mina händer och fötter börjat svullna upp av vatten, så jag har fått ta av mig min fina ring. Jag längtar verkligen efter vår lilla bebis nu.

På onsdag ska vi till BM och på torsdag blir det återkontroll hos läkaren för att kolla livmodertappen och förlänga min sjukskrivning.

Här är min lilla tjockismage efter sockerkaksbak i veckan.

/ C

gos

Möttes av världens bästa läkare idag som gjorde tillväxtultraljudet. Vår lilla kille har tjockat på sig precis som han ska, han ligger strax under normalkurvan nu *pust*, så mamma och pappa kan vara lugna nu och bara tänka på den korta tappen och sammandragningarna. Känns jätteskönt.. och jag frågade om tussen låg så att vi kunde få se hans ansikte i profil för han har alltid legat och gosat med huvudet ifrån oss vid varje ultraljud. Jag dog när jag såg putläpparna och den stora trollnissenäsan haha. Läkaren var så snäll så att vi fick en 3D-bild på hans ansikte, men han trycker sitt ansikte mot livmoderväggen så han ser helt tillplattad ut på den bilden. Inte den mest fotogeniska bebben i stan kanske ;)

Här är bilden jag gått och kärat ner mig i och stirrat mig blind på hela dagen ♥

/ C

tungt men lugnt

Att vara sjukskriven är det tråkigaste jag någonsin varit med om. Och att vara i detta skick som jag är i är banne mig ingen roligt. För minsta lilla ansträngning gör magen ont och hårdnar, foglossningen tar död på min rygg och hållning. Aldrig har det varit så tungt fysiskt att hålla huvudet högt. Jösses... jag känner mig förbrukad, kaputt.. som en.. gammal tant! Jag rullar över sängkanten som en badboll för att komma upp ur sängen.

Men det är värt allt.. så fort han vaknar till liv och lever loppan i min mage. Allt det här onda går ju över när han kommit ut. Men det är ruskigt tråkigt att inte få jobba, det saknar jag mest, och min kropp innan det här, så att jag kan köpa fina sommarkläder.

Imorgon ska vi på tillväxtultraljud igen för att se hur han växt, han var ju ganska för liten för sin vecka, hoppas han tjockat på sig lite dom här två veckorna som gått, eller växer i sin egen kurva. Bara han inte stannat upp, eller växer allt för lite.

Jag tillägnar mina dagar mest hos mina föräldrar och syskon medans S är på jobbet... och surpuppar i deras nya fina kök haha.

/ C

Hallå?

Verkligen.

HALLÅ? Lever vi?

Joråsåaatteeh..
Vi lever, och mår bra!

Jag har ju aldrig varit särskilt intensiv när det gäller mitt eget bloggande, utan C brukar vara den som skriver mest.
Men nu verkar hon bara inte ha lust?
Jag vet inte.
Allt är iallafall bra & det är så skönt att vara hemma från sjukhuset.

Kan inte alla bara bomba med kommentarer så C bloggar lite?

WOOP WOOP!

/S

Hemma.

Ingen av oss har direkt haft lust eller ork att skriva de senaste dagarna.
Men C blev utskriven i torsdags!
Nu är det ta det mest ta det lugnt för henne som gäller, något hon dock är måttligt bra på(!)
Men nu har vi iallafall monterat ihop barnvagnen.. Alltid något?

Jag har ingen lust att skriva mer.

Men alla mår bra iallafall & vi är hemma, vilket är skönt!

/S

lätt mobilisering

Kanske dags att uppdatera lite?

Jag ligger fortfarande kvar på sjukhuset, läget är stabilt för både mig och lilla bebis så idag har jag ÄNTLIGEN fått tillåtelse för lite lätt mobilisering, som att GÅ till matsalen och äta frukost, lunch och middag och lämna min disk borta vid personalköket. Wiho! Nu ska vi se hur min kropp reagerar på det lätta livet och rörelserna. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag snart får åka hem och ta det lugnt, istället för att häcka här. Det vore så skönt att få komma hem och fixa dom sista grejerna åt lillkillen innan han ploppar ut.

Vi siktar mot att jag blir utskriven på onsdag, för då har vi en lägenhetsvisning att gå på. Och jag vill åka i den nya bilen, och framförallt gå ut. Jag saknar frisk luft. Vår säng. Vårt kök. Vår soffa. Och dippsåsen till chipsen som med all förmodan möglat i kylskåpet som jag knappt fick smaka av på juldagen innan vi var tvungna att åka in haha.

Mamma har även kommit på besök idag och lämnat fruktsallad och bakpotatis till mig. Hon har även lämnat tre små plagg till killen i storlek 44 om det skulle vara så att ploppade ut dom närmsta veckorna.

Vi håller tummar och tår.

/ C