trodde jag verkligen att jag skulle kunna hålla mina fingrar borta från att skriva om det innersta? markus krunegård's nyutkomna album tände eld på min själ.
http://manskligvarme.blogspot.se
31.3.12
14.3.12
låt oss få presentera
Lilla Gabriel! Kom den 5 mars kl 22.58, 3575 gram tung och 50 cm lång.
Hela lilla familjen mår bra ♥
Och vi slutar nog vara aktiva här, vi orkar bara facebook mellan varven haha.
Puss!
Puss!
.JPG)
1.2.12
vecka 35
Tänk så mycket det kan hända med kvinnokroppen på bara en vecka. Magen växer och får sin beskärda del av mumsiga bristningar, det är okej för mig, men det är bara så.. himla fult så jag längtar redan tills dom börja blekna i solen.
För en vecka sen svullnade båda mina fötter upp från ingenstans, jag blev genast oroad över eventuell havandeskapsförgiftning eftersom att den kom så plötsligt. Som tur var så la sig svullnaden över natten och sedan dess har svullnaden gått upp och ner, jag kan dock inte stänga igen mina vinterskor längre. Med det, fick jag också världens smärta i mina små stackars händer som bara blivit värre och värre, jag tappar greppet om saker, dom domnar bort och sticks. Men jag avvaktade och tänkte att det här får jag ta med BM (som jag varit hos idag), men kunde inte hålla mig så länge då jag i förr går gick runt med världens huvudvärk. Mamma tvingade in mig till förlossningen med S för att kolla upp om det är havandeskapsförgiftning på gång.
Efter lite prover, så konstaterade läkaren att det kan vara havandeskapsförgiftning på g och att vi ska ha uppsikt om det blir värre. Efter blodtryckskoll och mätning av äggvita i urinet hos BM idag, så var läget stabilt. Vad det gäller mina händer så lider jag av carpal tunnel syndrom enligt läkaren så jag fick en remiss till en arbetsteraput för att få nattskenor till händerna som kan hjälpa. Så nu hoppas jag verkligen på att dom kan hjälpa mot smärtan så att jag kan få klä på mig kläder, borsta håret, öppna syltburkar och juciepaket utan att tappa allting på golvet eller börja gråta av smärta.
Jag känner mig så extremt värdelös.
Det börjar bli för mycket för psyket med alla dessa komplikationer och krämpor. Jag vill bara ha vår bebis här. Nu. Så att jag kan få må bra rent fysiskt igen. Jag känner mig helt trasad.
/ C
För en vecka sen svullnade båda mina fötter upp från ingenstans, jag blev genast oroad över eventuell havandeskapsförgiftning eftersom att den kom så plötsligt. Som tur var så la sig svullnaden över natten och sedan dess har svullnaden gått upp och ner, jag kan dock inte stänga igen mina vinterskor längre. Med det, fick jag också världens smärta i mina små stackars händer som bara blivit värre och värre, jag tappar greppet om saker, dom domnar bort och sticks. Men jag avvaktade och tänkte att det här får jag ta med BM (som jag varit hos idag), men kunde inte hålla mig så länge då jag i förr går gick runt med världens huvudvärk. Mamma tvingade in mig till förlossningen med S för att kolla upp om det är havandeskapsförgiftning på gång.
Efter lite prover, så konstaterade läkaren att det kan vara havandeskapsförgiftning på g och att vi ska ha uppsikt om det blir värre. Efter blodtryckskoll och mätning av äggvita i urinet hos BM idag, så var läget stabilt. Vad det gäller mina händer så lider jag av carpal tunnel syndrom enligt läkaren så jag fick en remiss till en arbetsteraput för att få nattskenor till händerna som kan hjälpa. Så nu hoppas jag verkligen på att dom kan hjälpa mot smärtan så att jag kan få klä på mig kläder, borsta håret, öppna syltburkar och juciepaket utan att tappa allting på golvet eller börja gråta av smärta.
Jag känner mig så extremt värdelös.
Det börjar bli för mycket för psyket med alla dessa komplikationer och krämpor. Jag vill bara ha vår bebis här. Nu. Så att jag kan få må bra rent fysiskt igen. Jag känner mig helt trasad.
/ C
26.1.12
nära
Det är nära nu, snart är vår lilla tuss här. Hela graviditeten har rusat iväg. Om inget annat har den nog mest varit fruktansvärt omtumlande och smärtsam. Jag vet inte varför jag gick in i det här så lättsamt? - Det är inga problem. Jag kommer kunna arbeta till slutet. Jag kommer inte få foglossning. Jag kommer inte svullna upp.
Tji fick jag!
Men ändå rätt inställning va? Haha, jag följde liksom Nisse Simonsons lag i positivt tänkande. Gör man det, så får man inte ont. Inte i kropp, inte i knopp, inte ens i själen.
Det är ganska konstigt att jag är förvånad när jag haft en mamma som fött mina sex yngre syskon på löpande band under min uppväxt. Jag har missat totalt att hon haft fruktansvärd foglossning och lidit av extrem vattensvullnad att hon knappt kunnat stå på fötterna. Och någonstans så glömde jag av alla hennes graviditetskomplikationer. Det var inte förrän jag blev inlagd i julas jag faktiskt insåg att alla mina sex yngre syskon är prematurt födda från vecka 29 till vecka 35 och trodde just i det skedet att jag skulle gå i min mammas fotspår.
Hur har jag kunnat förtränga alla besök på neo? Kuvöserna? Slangarna in i näsan på mina småsyskon? Kanske blev det så ofta, att det blev normalt i samband med mammas födande och att få ett till syskon? Efter timlånga samtal i köket med mamma sedan jag kom hem från sjukhuset, har jag äntligen fått minnet tillbaka från denna tid.
Jag är så himla glad att vår lillkille har valt att stanna i min mage. Jag har gått in i vecka 34 nu.
/ C
Tji fick jag!
Men ändå rätt inställning va? Haha, jag följde liksom Nisse Simonsons lag i positivt tänkande. Gör man det, så får man inte ont. Inte i kropp, inte i knopp, inte ens i själen.
Det är ganska konstigt att jag är förvånad när jag haft en mamma som fött mina sex yngre syskon på löpande band under min uppväxt. Jag har missat totalt att hon haft fruktansvärd foglossning och lidit av extrem vattensvullnad att hon knappt kunnat stå på fötterna. Och någonstans så glömde jag av alla hennes graviditetskomplikationer. Det var inte förrän jag blev inlagd i julas jag faktiskt insåg att alla mina sex yngre syskon är prematurt födda från vecka 29 till vecka 35 och trodde just i det skedet att jag skulle gå i min mammas fotspår.
Hur har jag kunnat förtränga alla besök på neo? Kuvöserna? Slangarna in i näsan på mina småsyskon? Kanske blev det så ofta, att det blev normalt i samband med mammas födande och att få ett till syskon? Efter timlånga samtal i köket med mamma sedan jag kom hem från sjukhuset, har jag äntligen fått minnet tillbaka från denna tid.
Jag är så himla glad att vår lillkille har valt att stanna i min mage. Jag har gått in i vecka 34 nu.
/ C
19.1.12
goda nyheter
Läget med tappen är nästan som det var när jag lämnade sjukhuset. Tappen har krympt bara några millimeter, dock är jag fortsatt öppen 1 cm. Jag blir sjukskriven till vecka 37 och ska fortsätta ta det lugnt som en snigel.
Som nämnt tidigare så träffade jag samma läkare som jag hade när jag låg inne, läkaren som tidigare inte varit helt ärlig med mitt läge, sagt att jag varit stängd tex när jag i själva verket inte varit det. Jag vill inte verka oschysst inför henne, så tänkte ta reda på dom rätta måtten hos min barnmorska som kan glutta i min journal nästa gång vi ses.
Allting gott.
/ C
Som nämnt tidigare så träffade jag samma läkare som jag hade när jag låg inne, läkaren som tidigare inte varit helt ärlig med mitt läge, sagt att jag varit stängd tex när jag i själva verket inte varit det. Jag vill inte verka oschysst inför henne, så tänkte ta reda på dom rätta måtten hos min barnmorska som kan glutta i min journal nästa gång vi ses.
Allting gott.
/ C
vecka 33 idag och kontroll hos läkare
Idag går jag in i vecka 33 (32+0), 55 dagar till beräknad förlossning och tiden har bara runnit iväg.
Jag är taggad och klar inför kommande läkarbesök i eftermiddag för status på min livmodertapp. Det allra värsta som kan hända nu är att min tapp är helt utplånad och att jag är så pass mycket öppen att dom måste lägga in mig. Ta i trä! Jag är rädd för att vara en av alla dessa kvinnor som öppnar sig utan att ens känna av det. Jag vill inte föda min lilla tuss ute på stan direkt haha.
Jag hoppas istället att tappen kan ha växt till sig ordentligt!
Håll era tummar.
/ C
Jag är taggad och klar inför kommande läkarbesök i eftermiddag för status på min livmodertapp. Det allra värsta som kan hända nu är att min tapp är helt utplånad och att jag är så pass mycket öppen att dom måste lägga in mig. Ta i trä! Jag är rädd för att vara en av alla dessa kvinnor som öppnar sig utan att ens känna av det. Jag vill inte föda min lilla tuss ute på stan direkt haha.
Jag hoppas istället att tappen kan ha växt till sig ordentligt!
Håll era tummar.
/ C
17.1.12
graviditetsuträkning
Min graviditet startades ungefär den 9 juni i somras. Jag blev ungefär gravid den 23 juni. Det var min sista dag som heltidsanställd hos min bror och familjen skulle åka till Danmark på semester. Min yngsta lillebror grät tätt intill min mage när jag skulle åka hem på kvällen, jag skulle inte följa med det här året heller.
Det var samma dag då jag frågade i min gamla blogg om vi skulle älska till slutet, ryggslutet. Jag skrev inlägget strax innan jag skulle åka iväg för att jobba. Under dagen kommenterade du att, det skulle jag få, när jag kom hem.
Och jag fick som lovat, älska till slutet, ryggslutet den kvällen. I den där underbara lilla ettan i vasastan, som jag hatade då, men älskar nu.
Där blev vår lilla kille till. Kanske just den här kvällen och natten.
Det är så märkligt när jag tittar tillbaka i mina gamla bloggarkiv. Två dagar efter laddar jag upp den här underbara bilden från ett av mina favoritband.
Befruktad och fäst.
/ C
Det var samma dag då jag frågade i min gamla blogg om vi skulle älska till slutet, ryggslutet. Jag skrev inlägget strax innan jag skulle åka iväg för att jobba. Under dagen kommenterade du att, det skulle jag få, när jag kom hem.
Och jag fick som lovat, älska till slutet, ryggslutet den kvällen. I den där underbara lilla ettan i vasastan, som jag hatade då, men älskar nu.
Där blev vår lilla kille till. Kanske just den här kvällen och natten.
Det är så märkligt när jag tittar tillbaka i mina gamla bloggarkiv. Två dagar efter laddar jag upp den här underbara bilden från ett av mina favoritband.
Befruktad och fäst.
/ C
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)