ny status

Läget är som innan enligt läkaren. Pust! Planen härifrån är att jag ska ligga i sjuksängen så mycket jag bara kan till vecka 30+0 (torsdag nästa vecka), sen ska jag få börja gå och röra mig på avdelningen för att se hur lilla magen reagerar. Befriande med små milstolpar och jag hoppas läget förblir oförändrat så att vi håller oss till den här braiga planeringen.

/ C

lite ctg och adalat

En av favoritbarnmorskorna jobbar dagpasset, hon kom in vid halv åtta och väckte oss för att sätta på ctg. Lillkillens hjärtljud är normala för tillfället, men jag fortsätter att dras med tryck neråt och mellankraftiga värkar. Ingen läkare har kollat min status på tapp/öppenhet sedan i tisdags, idag tänkte jag kräva att få en ny status, om läget är densamma, eller om det har förändrats. Jag vill veta åt vilket håll allt går åt. Jag får en tablett som heter adalat, morgon och kväll som gör så att min livmoder ska slappna av. Jag vet inte riktigt om den hjälper eftersom jag ändå får värkar hela tiden, men en sak är säker, jag blir totalt UTSLAGEN av den, tung i hela skallen och andfådd för minsta rörelse. Så det blir mest att jag sover bort dagarna.

Brösten värker utan dess like, det känns som att vara en tonåring igen.
S jobbar halvdag idag och ska hämta sista delen av barnvagnen på posten och köpa något gott alkoholfritt bubbel till nyåret imorgon.

/ C

när man tappar kontrollen

Jag har äntligen fått sätta mig i rullen för att komma utanför den här hålan. Vi åt lite lyxyoghurt i matsalen och kollade på utsikten, livet är glamouröst här på special BB och tuttarna värker och läcker mjölk.

Bebis hjärtljud har varit för höga sedan inatt och är stressad av okänd anledning, blodproverna ser fina ut och inget tyder på att det skulle vara en infektion på gång.. ovissheten gör mig ledsen när man inte kan ge mig en anledning till varför hans hjärta dunkar så fort. Och hur länge ska man hålla en stressad bebis kvar i magen..?

Jag är helt slut.

/ C

status

Nu har jag fått den riktiga informationen som står i min journal, var tvungen att vara lite bestämd mot barnmorskan för att få veta exakt eftersom alla kommer in och säger olika. Dom går efter livmodertappens status från senaste vul:et (igår), 9 mm. Jag är inte alls stängd, jag är öppen för ett finger, ca 1 cm. Ikväll tar dom bort droppet, nu har dom gett mig allt som går och därefter får naturen gå av sig själv.

Killens hjärtljud är normala, han trycker neråt med huvudet och sparkar med sina små fötter upp mot revbenen, lilla gos.

/ C

Fortfarande..

Bebis är fortfarande kvar i magen.
Som tur är.

Cecilia ligger fortfarande på Special-BB på SÖS & förväntas ligga där tillsvidare.
Allt hänger på hur saker & ting går.
Och jag är som sagt på jobbet.

Just nu är det väldigt fram & tillbaka och vissa besked från barnmorskor & läkare är lite motsägelsefulla. Vissa säger si & vissa säger så.

Vi var på ultraljud igår och livmodertappen/livmoderhalsen hade förkortats ytterligare & låg på runt 1cm just nu.
Den ska vara på mellan 3,5 - 5cm i normala fall.
Men bebis mår jättebra iallafall! Han vägde lite lite bara men det var ingen fara sa dom.

Sammandragningarna kommer & går.

Äh jag vet inte.
Det känns lite som om han kan komma närsomhelst.
Vi hoppas mest nu på att han kommer efter årsskiftet, så vi får en 12:a iallafall som vi tänkt.

Det är svårt för mig att förklara allt detta, då jag bara "sitter vid sidan" och försöker förstå allting Cecilia beskriver & allt som läkarna säger.
Men läget är så som jag uppfattat det, åtminstone stabilt.

Så vi får väl se, vad som händer nu framöver!

/S

bebishjärta

Är så fruktansvärt trött mentalt. Jag kan gråta för vad som helst just nu. Bebis mår bra, och hjärtat galopperar normalt idag och är inte alls högt så som det var igår kväll. Droppet jag får igenom nålen i handen verkar vara det som håller lilla tappen i schack och stängd.

Läkarna har börjat komma hit rutinmässigt för att kolla regelbundet att tappen håller sig stängd, det är otroligt befriande.

Snart kommer min mamma hit och sällskapar ett par timmar medans min fina pojke S försöker jobba.

/ C

på förlossningen

Jag, S och bebis åkte in på förlossningen kl 23 igårkväll efter mycket täta och smärtsamma sammandragningar. Det blev bricanyl i låret och en kortisonspruta i skinkan på en gång och sen upp på BB avdelningen för kvinnor med komplikationer under graviditet och förlossning. Det känns mycket oroligt och inte alls kul. Ska få en till kortisonspruta inatt och vi ska på rundvisning på neonatalaavdelningen ikväll (om dom har tid, annars imorgon). Överläkaren har redan reserverat rum för oss där om sammandragningarna skulle komma tätt tillbaka (hoppas inte). Jag får bara ligga ner i sängen och gå på toaletten.. läget är under kontroll just nu, någon sammandragning då och då bara, och lillkillen mår bra i magen. Men min rygg går snart itu pågrund av dessa helvetiska sjukhussängar och att jag inte får vara rörlig och aktiv som jag vill.

Imorgon kl 10 ska vi se om livmodertappen blivit hård och sluten och se hur vi går därifrån. Tanken är väl att jag ska få börja röra mig i korridorerna och se att det inte sätter igång några sammandragningar, om inte så får jag förhoppningsvis åka hem hoppas jag. Jag vägrar bli sängliggandes på sjukhus eller hemma tills förlossningen.

Men det är väldigt mysigt att höra dom nyfödda bebisarna skrika efter tutten i rummen intill.
Hjärta.

/ C

pust

Jag ligger i lillebrors säng och pustar äntligen ut. Jag har haft en riktig julafton detta år, utan att behöva ha en mamma som ska ligga på sjukhuset med världens krångligaste fraktur i benet efter att ha halkat på isen, som förra året alltså. Äntligen alla samlade, så som det ska vara. Och kanske för sista gången på det här sättet nu när jag och S håller på att bilda en egen liten familj.

Jag har mänskligt nog inte kunnat slappna av efter statusbeskedet hos förlossningsläkaren i fredags. Påverkad livmodertapp som ska ses efter med ultraljud redan nu på tisdag och en månads sjukskrivning på det. Jag får bara ta det lugnt och vila. Och det är ju verkligen jättelätt när man måste städa, diska, tvätta, handla, planera, köpa sista bebisgrejerna och andra vardagssysslor! *harkel* Inte riktigt va? Det är tråkigt och framförallt så känner man sig jätteorolig. Och när man är orolig så är det ju nästintill omöjligt att slappna av. Det var som - Hej C, nu tar vi och placerar dig i världens ondaste cirkel! God jul! Hejdå!

Nu vill jag bara ha imorgon. För då ses jag och S igen och då ska vi gosa och byta julklappar med varandra!

Godnatt / C

God Jul!

Lite dåligt med bloggande nu under juletider.

Men man har ju inte tid med att sitta vid datorn & häcka hela tiden när man ska öppna julklappar & äta sig sprängfet på julmat!

Vi firar dock tyvärr jul på skilda håll detta år!
Men vi är lika glada för det. Blir annorlunda nästa år hoppas jag!

Men men.

GOD JUL!

/S

nog för vuxensaker

Jag vill bara ligga i soffan och vara en lat tonåring. Har ont i hela kroppen för att vi har gått ärenden HELASTE dagen, buhu, men det kanske gör att jag får sova djupt och tungt inatt. Jag får hoppas.

Jag behöver vara utvilad och pigg inför läkarbesöket och när jag åker hem till stora feta familjen imorgon över jul. Vi har även fått en otroligt bökig bebis i min mage, och stark. Sparkarna och rörelserna börjar kännas väldigt obehagliga.

Halva vagnen är förövrigt hemma hos oss nu. Den är så fin och bajsbrun, jag älskar den haha.

God jul på er!

/ C

tvåtusenfem

För sex år sedan när vi var 15 år respektive 18, så himla söta och små vi var på hans dammiga tonårsrum i Enköping ♥

/ C

om en annan del av livet

Det var här, i en liten älskad etta i vasastan. Det var sommar, bubbelvin, kycklingsallad och cigaretter. Vänner och åter vänner. Fest och åter fest. Sol och åter sol. Jag hade äntligen fixat en blomlåda i år till det enda, stora fönstret i den lilla lägenheten. Jag var fit och het som en solstråle mot din panna. Som en svettdroppe nerför tinningen. Vi hade ett varsitt trasigt harhjärta. Försökte klibba igen såren med svett, hud och kyssar om nätterna. Somnade utmattade i varandras armar. Lite vemodigt. Kär igen. Fattades bara en ny platta med Kent. Livet i magen blev till. I väntan på provsvaren och ett annat preventivmedel.

Jag blir som nykär när jag tänker på det. Min chock på gynakuten. Allt jag förlorade. Allt jag vann.
Vann. Så töntigt! Det låter så religiöst att säga... men det var liksom menat att vara! Ett litet mirakel!
Åh, så töntigt. MIRAKEL!

Pirr.

Den bajsbruna BRIO vagnen är nu beställd och påväg hem till oss. Alltså åh, längtan. Och vi kom undan med ett superbra pris, då känns allt extra bra.

/ C

barnvagnsdjungeln

I september på ICA's fruktavdelning blev jag kär i en vagn. Vid första anblick såg jag på den med förfäran för att den var bajsbrun. Jag bah, vem köper en bajsbrun vagn? Svar; Förmodligen vi.

Vi ska bara testköra den inne på babyproffsen på söder först. Om den är fin, så åker vi raka vägen hem idag och köper den till ett superpris från en väldigt hemlig hemsida.

En brio happy duo 2011!

/ C

om att skämmas

Jag vill bara falla ihop på golvet till en pöl. Och där vill jag ligga tills bebis kommer. Man känner sig så dum som plötsligt klagar, men.. det.gör.ont. Så.ont. Sen skäms man och får dåligt samvete. En liten ångestklump växer i bröstet. En skitdålig kombo med att inte alls få den sömn man behöver. Jag sover som högst fyra timmar per natt just nu, resten ligger jag vaken och har ont.

Orkar inte städa. Orkar inte diska.
Vart kan jag hämta kraft?

/ C

                                                          (jag saknar mest min fungerande kropp..
                                                  och magmuskler för att att ta  sig upp ur sängen haha)

Det där med perspektiv & tankar.

Att försöka vara en bra man när ens kvinna är gravid.
Det känns som en nästintill omöjlig ekvation.
Nästintill.
Man försöker hela tiden sätta sig in i sin partners situation.
Man försöker verkligen förstå olika krämpor.
Olika humörsvängningar.
Olika situationer.

Men det går aldrig riktigt så bra som man vill, att sätta sig in i situationen.
Att få perspektiv.

Jag tänker ofta på det.
Att jag önskar att jag kunde dela allting, verkligen dela på riktigt.
Men någonstans på vägen så fallererar det rätt grovt.
Jag har inte & kommer aldrig ha (så länge inte biotekniken tar ett JÄTTEkliv framåt) en bebis i min mage.

Det gör mig lite "ledsen" ibland också, för jag vill också få känna sparkar i magen.
Jag vill också få känna när den har hicka.
Men nää.

Det känns lite som om allt man kan göra är att verkligen försöka.
Och jag skulle ljuga om jag sa att jag försökte så mycket som jag borde alla gånger.
Men ändå.

Nej gud, vad detta första inlägg från mig blev deprimerande och nästan självömkande.
Inte min mening.

Jag är hur lycklig som helst över att vi snart ska få en liten knodd.
Det ska bli så otroligt häftigt och jag är så sjukt peppad.
Jag är egentligen hur lycklig som helst över rätt mycket just nu!

Ingenting är egentligen negativt just nu.

Och på fredag blir det läkarbesök som ni kunde läsa nedan.
Det kommer nog gå bra.
Bebisen har nog för stora fötter för sin mammas mage.
Undertecknad har ju skostorlek 47, så han brås väl på sin pappa.
Haha.

Sova lite nu kanske.
Lite Star Trek först bara.

God Natt!

/S

skitnätter

Skitnätterna blir bara fler och fler. Inatt mådde jag illa samtidigt som jag hade en helvetes halsbränna, smärta i ryggen och världens bökigaste bebis i magen. Allt på samma gång.  Jag fixade en förberedande spyhink och bullrade upp sängen med fyra kuddar under ryggen och somnade efter en timme, sittandes.

Efter att ha gått och dragits med jobbiga sammandragningar dom två senaste veckorna har jag äntligen tagit mig i röven och ringt BM om råd. Fick veta att sammandragningar inte ska göra ont och vara på det sättet att man stannar upp i sitt göra för att pusta ut och låta det gå över så tidigt i graviditeten. Så jag fick en tid till läkaren på fredag för att utesluta att sammandragningar jag har inte påverkar en för tidig förlossning.
Det är så fruktansvärt svårt att känna sin egen kropp i sin första graviditet.

Nu ska jag hem till stora familjen och fira pappa som fyller år!

/ C

Ps. Jag saknar min iphone till döds. Ds

blasksnö

Blasksnön har kommit och vi har för tillfället världens lyckligaste hund hemma hos oss. Jag har aldrig sett en hund bli så glad av snö, lilla sötnosen. Hon är så töntig.

/ C

fredagsdepp

Vemodigt har jag stått i lilla köket och stekt hamburgare och skurit tomater. Jag känner mig iallafall snygg idag och har för en gångs skull sminkat mig och rakat benen. Favoritskjortan är på och knyst är här och gosar hos oss. Jag väntar på att jag ska bli på bättre humör så att jag kan bli en gosigare flickvän. Men allt gör ont och känns så bökigt.

Snälla fredagsdepp, kan du bli fredagspepp nu?

/ C

tredje trimestern

Idag går jag in i vecka 28. Det innebär att jag går in i den sista trimestern, den tredje. Jag ska alltså räkna med ett känslohelvete utan dess like som i första trimestern. Tung och väldigt otymplig känner jag mig sen några veckor tillbaka redan, men det börjar bli mer och mer. Inte för att klaga, men jag har ont från tuttarna och ner.

Att vara gravid är livets ynnest. Rent fysiskt, är de det värsta jag någonsin varit med om. Det fantastiska är att man glömmer bort allt det jobbiga med graviditeten så fort han börjar vakna till liv där inne och ger mig hårda sparkar, eller får hicka. Det är så gulligt att man dör av kärlek. Jag och S ligger i sängen och längtar efter att få ha den lilla krabaten i mellan oss om kvällarna.

Det är inte långt kvar. Och här är min snygga kalaskula!

/ C